Willma: ”Det här öppnar så många dörrar”
För Willma Fredriksson började intresset tidigt. Uppväxt med båtliv och ett stort teknikintresse låg sjöfarten alltid nära till hands även om hon från början inte visste exakt vart det skulle leda. I dag går hon tredje året på Sjömansskolan i Stockholm med inriktning maskin, och har redan hunnit samla erfarenheter från både isbrytare, färjetrafik och arbetslivet till sjöss.
– Jag har alltid varit intresserad av motorer och mekaniska saker. Men från början visste jag egentligen bara att jag ville arbeta praktiskt, berättar Willma.
Det var under praon i årskurs åtta som allt tog fart. Genom en kontakt fick hon möjlighet att komma ombord på grusbåten Jehander 1 i Stockholm.
– Där öppnades verkligen dörren till sjöfarten för mig. Jag fick se hur jobbet fungerade i verkligheten och kände ganska snabbt att det här var något jag ville fortsätta med.
”Man är inte fast – det finns många vägar vidare”
En av sakerna som lockade Willma mest var att utbildningen ger många möjligheter, både till sjöss och på land.
– Det här öppnar väldigt många dörrar vidare. Man kan jobba ombord, läsa vidare eller arbeta med teknik på andra sätt. Jag gillar att man inte är fast i en enda väg.
Själv funderar hon redan nu på att fortsätta studera till sjöingenjör efter gymnasiet.
På Sjömansskolan finns både däcks- och maskininriktning, och eleverna kan välja mellan yrkesförberedande eller högskoleförberedande spår.
– Läser man yrkesdelen får man mycket tid i verkstad och på skolfartyget Polfors. Då blir man väldigt praktiskt inriktad. Det högskoleförberedande spåret innehåller mer matte, fysik och teori för den som vill plugga vidare senare.
Willma uppskattar kombinationen av teori och praktik.
Vi som kommer från yrkessidan får en väldigt bra förståelse för själva sjön och arbetet ombord. Det hjälper mycket senare när man läser vidare eller kommer ut i arbetslivet.
Praktiken blev vägen in i branschen
Under utbildningen har praktikperioderna blivit en viktig del av utvecklingen. Willma beskriver dem som ett första riktigt steg in i arbetslivet.
– I början handlar det mycket om att lära sig komma i tid, ta ansvar och förstå hur allt fungerar ombord. Men så länge man visar engagemang får man väldigt mycket tillbaka.
Hon berättar att sjöfarten är en bransch där rykte och personlighet ofta betyder mycket.
– Man är lite sin egen reklampelare. Det handlar inte bara om CV utan om hur man fungerar tillsammans med andra och vilket engagemang man visar.
Willma gjorde bland annat praktik på isbrytaren Ymer, en erfarenhet som gav mersmak.
– De ville faktiskt ha tillbaka mig efteråt och erbjöd även deltidsjobb. Det känns som att rederierna verkligen vill hjälpa unga in i branschen.
Hon beskriver bemötandet från arbetsgivare och kollegor som väldigt positivt.
– Folk blir glada när man pluggar sjöfart och vill in i yrket. Jag har verkligen känt mig välkommen.
Ett arbete där ingen dag är den andra lik
För Willma är variationen en stor del av det som gör yrket spännande.
– Det händer saker hela tiden. Ramper går sönder, maskiner måste fungera, någon diskmaskin lägger av eller så är det något med bränslesystemet. Man får lösa problem direkt när de uppstår eftersom det kostar pengar när något står still.
Hon gillar också att arbetet är konkret och tydligt.
– När jag lämnar jobbet och sätter mig i bilen hem så lämnar jag jobbet där. Jag behöver inte svara på mejl eller tänka på jobbet hemma. Det är en väldigt skön känsla.
Livet ombord skiljer sig också mycket beroende på vilket fartyg man arbetar på.
– På isbrytaren var vi 18 personer och där blev det väldigt socialt. Vi tränade tillsammans, tittade på film och hängde mycket i mässen. På färjor lär man ofta känna dem man går samma skift med väldigt bra.
”Minnen för livet”
När Willma blickar tillbaka på sina starkaste minnen hittills är det flera ögonblick som sticker ut.
Ett av dem var när hon fick vara med och starta huvudmaskinerna på isbrytaren Ymer.
Att få starta upp fem stora V12-dieslar var riktigt häftigt. Det var ett sådant där ögonblick där man verkligen kände ”wow”.
Samtidigt är det människorna ombord som betyder allra mest.
– Alla möten med kollegor, alla skratt och allt man upplever tillsammans – det är verkligen minnen för livet.
Och ibland är det de små stunderna som fastnar starkast.
– Jag minns när vi låg vid ett grustag med Jehander 1 på kvällen. Havet var helt spegelblankt och jag stod och fiskade abborre. Det var väldigt speciellt.
